Lördag, 26 juni

Har ni ngnsin vart ute och verkligen lyssnat?

En promenad som slutade på en bänk med ljust färgade rosor runt om.. En igelkott upptäcktes på vägen och denne gjorde sig sedan sällskap med att sitta o kura under bänken. Blicken upp mot himlen och ryggen mot bänkens sittplats, händerna tryggt lagda mot magen. Ögonlocket sänker sig och tystnaden blir total, innan öronen skärps och naturens ljud hörs. Igelkotten prasslar försiktigt i gräset, vinden vaggar träden likt en mor vaggar sitt barn. Den påstådda tystnaden är tjock och vänlig. Den omfamnar tryggt.. Ögonen tittar sedan återigen upp mot himlen där stjärnor svagt blinkar på den blåa kvällshimlen. Igelkottens prasslande tystnar snart o kvar är vinden. Den är varm då sommaren för länge sen knackat på. Att lyssna på tystnaden är inte svårt. Att andas tyst med rädsla att förstöra friden är inte svårt. Att låta tankarna sluta vandra iväg till ställen där de inte hör hemma, dt är svårt.. En tanke, en ide, en dröm.. Drömmen som alltid kmr vara tillflyktsplasten då verkligheten hunnit ikapp. Drömmen som inte borde få finnas, men som alltid lyckas kma fram på ett eller annat sätt. Att stänga av drömmen är omöjligt. Att låta drömmen gå i uppfyllelse är omöjligt. Att drömma drömmen och för alltid spara dess minne är möjligt.

Klockan är 23:58, imorrn är en ny dag

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0