Bryter ihop, för att sedan komma igen. Gång efter gång.

Jag gråter och jag skrattar. Sedan gråter jag lite till. Jag har de allra finaste vännerna, samtidigt är jag mer ensam än någonsin. Allt är uppochner, livet känns meningslöst emellanåt. Ensam är stark? Skitsnack. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0